Det är en gammal sång som jag alltid har tyckt om. En sång som är både talande och träffande.

En rad ur den här sången har talat till mig under de senaste veckorna. Jag har på något sätt insett hur arma sant det är. Nämligen den här raden: "Som din dag, så skall din kraft ock vara".

Det känns som om ju jobbigare dagen är, desto tacksammare känner jag mig på kvällen. Inte direkt för att jag lärt mig konsten att vara glad över lidande, utan för att de positiva glimtarna, små ord av uppmuntran, en kram i rätt stund eller lugn och ro och vackert väder just när det behövs som mest, de tycks dyka upp oftare just då när dagen är som jobbigast!

När dagen är jobbig, är kraften så mycket större. Det finns någon som håller koll på exakt hur mycket jag behöver orka med just idag. Det är fantastiskt, eller hur?