Sitter som bäst och packar ner en massa saker... minnen, framtidsdrömmar och dagens egen stress snurrar runt i ett enda virrvarr i mitt stackars huvud, så jag måste ta en paus i packandet och skriva av mig lite.

För 6 år sedan packade jag för första gången mina väskor för att flytta hemifrån... ett par år senare upprepade jag hela proceduren, och nu är det dags igen. Den här gången för alltid.. rummet skall tömas, även om det inte är någon stress med det, eftersom det sista antagligen flyttas först i juli. För alltid.. det är en lång tid, om man jämför med de 22 åren jag haft mitt rum här i Skogstorp.

Känns det jobbigt? ..Lite nog.. men framförallt omvälvande, nu är det dags att bryta upp från det gamla och börja bygga upp något nytt. Jag får chansen att välja vilka vanor och rutiner jag drar med mig in i fortsättningen på livet, och vilka jag vill bryta med, de saker jag väljer att hörde hemma här, i min barndom och i min uppväxt.. 

Känns konstigt..men bra... att plötsligt inte bara gå fram på en rak och jämn väg, utan istället ha en massa korsningar och vägskäl, där vi(!), jag och min blivande man, med Guds hjälp förstås, måste välja åt vilket håll vi skall gå.

Nu är det slutfunderat.. dags att fortsätta packandet!